Tagit ett skönt avslappnande bubbelbad som fick mig att  tänka lite. Jag tror att allt händer av en anledning därav kan jag inte ångra något jag gjort eller varit med om. Jag antrar att jag varit på rätt plats vid rätt tillfälle eller vid fel plats vid fel tillfälle.

Men om något hade rubbats i vad som hänt kanske jag inte hade träffat dig. Du är min trygghet, den personen jag inte behöver bygga upp murar för att skydda mig själv från att bli sårad. Jag är inte rädd för att vara mig själv med dig och vågar visa de positiva och negativa sidor som jag har. Jag är väldigt förvånad av att jag kan känna så mycket för en person som jag kännt en sån kort tid. Jag trodde aldrig att det skulle bli vi och då menar jag aldrig. Jag har aldrig haft lätt för att prata om hur jag känner och om mina problem, men med dig känns det så naturligt och är inte rädd för vad du ska tycka eller tänka om mig. Har alltid hanterat allt själv men ju mer jag får på mina axlar desto svårare blir det för mig att bearbeta, till sist orkar man inte mer. Men du är inte bara en person jag kan prata med utan du är  mycket mer än så, det ja känner för dig är så starkt att jag inte kan skriva ner de. 

//sdiary

Pratat med Emmelie nu och hon hämtar upp mig imorgon o så drar vi in till stora staden o hälsar på Freya o sen shopar lite för att sedan gå på ming och äta. Toppen kan knappt vänta på att få träffa dem för sen drar ju alla och jag blir ensam kvar här hemma. Men som tur är så finns ju alltid Emmelie kvar o det är jag väldigt glad för. Hanna åker ju imorn så hon följer ju inte med in tråkigt nog, hade varit roligt att träffa henne innan hon åkte.

Jag har varit inne i stan idag och köpt lite undekläder, min kära söta lilla hund tycker ju om att tugga på dem så de behövdes.

Nu ska jag äta lite mat även fast jag inte är hungrig men det är väll lika bra för de tjatar på mig som fan, sen blir det tårta för pappa glömde det igår. Inte sugen alls så tror jag hoppar det men det märks.

//sdiary

Gissa vad?? jag har börjat skissa igen och det känns underbart att hålla pennan igen och kunna skissa med koncentration på vad jag gör. Allt går så himla mycket lättare nu och det känns som att jag klarar av det mesta. Nu kanske man ska ta och passa på att måla tavlerna pappa ville ha, nu när motivationen finns.

Imorn blir det att fira min födelsedag som var i onsdags, vi ska iaf äta lite tårta. Det var inte bara jag som tycke det var konstigt att ingen i min släkt ringde och gratulerande mig. Bara för att saker och ting händer ska inte ja behöva drabbas, men kan inte hjälpa att känna en lättnad till att de glömde eller bara struntade i de.

//sdiary

Som jag sa tidigare, lugnet före stormen. Vet inte redigt vart jag ska börja men mamma ringde mig på måndagmorgonen och var ledsen, jag undrade såklart varför? Det visade sig att min mamma hade varit otrogen med min mosters man, jag som inte tycker de e så roligt att höra min mamma gråta försökte få henne på bättre humör men egentligen var jag i någon slags chock för när jag hade lagt på luren kom tårarna smygandes. De slutade med att jag fick åka hem från min pojkevän och köra min mamma, bror och syster till orskarshamn för att kunna åka till Gotland. Vi kom inte med på båten och mamma ville hem så fick köra hem dem för att sedan åka tbx till pojken.. Morgonen efter fick jag samtal på samtal om att jag skulle hem direkt för de hade bokat biljetter så vi skulle åka till Gotland då istället men då sa jag att jag inte tänkte följa med, varför följa med problemen när man kan vara borta från dem.

De har nu varit borta sen i tisdags och de missade min fördelsedag i onsdags och de kommer hem ikväll. Jag har nu hand om djuren hemma och ser till att huset står kvar när de kommer hem.

På tal om annat så skrev jag på FB att jag ville ha fler veckor som denna fast inte redigt, då fick ju min kusin syn på de och började hacka på mig. Det var ju inte så menat utan ville ha fler veckor som jag kan spendera med pojken. Aja hon fattar väll inte de, inget att reta sig på utan ska försöka behålla glädjen som ja känner o inget ska kunna få mig att må dåligt. O om de skulle lyckas så vet jag ju vem ja ska prata med och fly till

// sDiary

Allt känns så mycket bättre idag efter gårdagens lilla känslovåg. Nu börjar lugnet efter stormen och nu laddar vi för nästa.

På tal om annat, fixat massa bilder till mormor idag så nu lär hon inte behöva se mig på ett tag. Iaf inte för den anledningen att hon vill ha bilder utskrivna. Hon lär väll komma på onsdag, men får hoppas att hon glömmer.

One day i will break free from the hell i´m living and make people around me happy but until then i will be strong and make the best of what i got. 

Jag brukar alltid ha massa tankar o funderingar men idag har jag inga, inget roligt att skriva eller berätta. toy är hemma nu iaf, tur de annars hade bror min ringt polisen, han tror ju alltid det värsta. Ingen skada skedd, tur de annars hade jag personligen kastrerat honom..

//sdiary

Mitt liv faller sönder eller inte mitt liv men livet runt om mig. Min familj finns snart inte längre och jag vet att det är pga oss barn. Jag vet att det inte är vårat fel men sen när vi kom till har ni lagt all tid på oss och ingen tid på er två. Mamma och pappa jag älskar er men jag kan inte leva ett liv där ni ständigt bråkar, jag kan inte se er bråka framför Robin eller någon annan. Jag kan inte hela tiden vara där och gå imellan er så Robin slipper se. Att omslutas av den negativa energin hemma får oss barn att fly, toya sticker till stan o jag är borta i timmar. Jag är trött på att hela tiden fly men samtidigt är det inte jag som kan lösa det här. Jag finns hela tiden här för er när ni behöverr prata, har alltid funnits men varje gång ni pratar med mig bryts jag ner, av hur ni kan prata så illa om varandra.

Hela tiden känns det som om jag faller, när jag mår dåligt måste jag vara stark för eran skull. Jag kan inte prata med er om hur jag känner, jag är rädd att göra saken värre. Kan ni inte bara ta tiden för varann eller så ska ni inte bo under samma tak. Om det endå var slut där, nu måste jag finnas o va stark för min moster med som går igenom samma sak. Jag orkar inte...

Det är svårt att förklara hur jag känner just nu men om du inte hade funnits så hade jag nog inte orkat, du får mig att må bra. Glömmer allt och bara är utan att hela tiden vara beredd på att stoppa bråk eller låsa in mig på rummet för att slippa höra. Känner mig tryggare än vad jag gjort på väldigt länge, ja brukar inte öppna mitt hjärta eller mig själv för någon, men med dig är jag inte rädd. Jag har aldrig öppnat mig helt för någon och om det är något jag är riktigt rädd för så är det att vara sårbar.

//sdiary

Varför känns det som att varje gång man känner sig glad och lycklig så är det alltid någon som dödar den känslan. Det är inte meningen att man ska vara glad åt sin egen lycka utan bli olycklig av andras olycka. Jag borde vara jätte glad, jag är ibörjan av ett jätte bra förhållande och allt borde vara perfekt, men inte ens det kan jag glädjas åt när jag är hemma. Att se sina föräldrar plågas av att vara nära varandra sliter itu all glädje och lust att göra nått. Livet är inte rättvist och inte heller är det en dans på rosor men drömmen man hade när man var liten om att hitta den rätta och leva lyckligt, suddas ut mer och mer och omvandlas till en mardröm av olycka och chansen att få chansen att få leva den drömmen finns inte längre.

Jag tror jag är kär, jag vet att jag är det för jag har känt denna känslan förut. jag är rädd, rädd för att det ska sluta som det gjorde förra gången, vill inte få mitt hjärta krossat. Smärtan och besvikelsen som man känner gör att man blir rädd att öppna hjärtat igen. Jag vet att jag är redo för ett nytt förhållande med dig, har alldrig kännt mig så trygg som jag gör med dig och det förvånar mig. Du är inte den personen som jag trodde att du var. Vi har gått tillsammans i 3år och knappt pratat med varandra och nu är vi tillsammans utan att ens veta något om varann, det bara känns rätt. Hoppas bara att vi inte slutar som mina föräldrar.

//sdiary